Vally

Vally och Verona delar en sorgesam historia med alla andra valpar vi hittar. De hittas dumpade i en by som Vasile passerade på sin väg till Fantanelle där vårt andra hägn ligger. Vanligtvis är valparna lite yngre än de här valparna var när de hittades. Vi uppskattade deras ålder till ca 3 månader när de hittades. De satt tätt tillsammans på bygatan och tittade sig förskräckt omkring med stora ögon på en främmande värld de inte visste något om medans bilarna åkte förbi utan att förarna gav dem ens ett andra ögonkast. Det är en vanlig syn i ett land där få ägda hundar kastreras även om de är ägda, det är väldigt sällsynt att de ägda hundarna någonsin vistas inomhus utan antingen löper de fritt eller sitter fasttjudrade som den enklaste av larmanordningar. När så dessa hundar får valpar vill ägarna inte ha det bekymret och det vanliga tillvägagångssättet är då att de lastar in de överlevande valparna och åker en bra bit hemifrån och släpper valparna där. Många, många valpar går under på detta sätt och går en alltför tidig och plågsam död till mötes, för även om vi hittar mängder av valpar så är det ändå bara en försvinnande liten bråkdel av alla som finns därute.

Vi tror att Vally och Verona är systrar då de hittades tillsammans, de är olika till utseendet men vår teori är att den ena brås på sin mamma och den andra på sin pappa. Vi har ju som du förstår inte en aning om hur de ser ut, eller hur stora de är och därför kan vi inte säga heller hur stora de blir när de är fullvuxna. Vi skulle kunna tippa att det någonstans i genetiken finns någon variant på rumänsk herdehund i deras dna.

Nu i hägnet söker de tryggheten i varandra när de återigen landat i en konstig värld, än konstigare blir den när vår fotograf Diana kommer in och ska fota dem. Det gillade de inte alls, de tyckte bara att hon var jättekonstig med den stora svarta saken framför ansiktet. De är båda förtrollande söta på samma sätt som alla andra valpar är, de busar och står i precis som valpar ska.