Umbria

Söta Umbria kom till Sverige den 4 juli 2020 och finns idag i ett familjehem i Strängnäs. De beskriver henne som en helt ljuvlig hund. Hon är rumsren, går fint i koppel och tycker det är toppen att åka bil. I hemmet finns katt som hon kommer bra överens med, men hon kan vara lite överdrivet intresserad så finns katt i hennes nya hem så behövs fortsatt lite mer träning. Hon har ett väldigt mjukt och följsamt temperament och är väldigt träningsvillig och vill gärna lära sig och tycker träning är jättekul. Hon har inte varit länge i Sverige så det finns fortsatt mycket för henne att lära sig och träna på, och hon är ingen färdig hund. Vi vill gärna se att hennes framtida familj vill lägga lite tid på att hitta på något skoj med henne som sök, agility eller liknande stimulans. Det som Umbria har svårt för är att lämnas ensam, och här får hennes framtida familj vara beredd på att ha en långsiktig plan då hon tycker det är väldigt jobbigt med separation.

Vad är då Umbrias historia kanske du undrar? Jo, när Vasile passerade en av bygatorna i Salicea som ligger nära Cluj där vårt hägn finns, så fick han syn på en tik som låg på trottaren med två stycken valpar inkurade nära henne. Vasile stannade bilen och gick fram och klappade tiken och gav henne lite mat, samtidigt passerade en kvinna på trottoaren och Vasile frågade henne om hon kände till hunden sedan tidigare, och kvinnan berättade att hon trodde att tiken var ägd och pekade sedan hon mot några hus längre ned på gatan så Vasile traskade dit, knackade på dörren och en äldre kvinna öppnade försiktigt dörren och kikade ut, och efter en liten stunds samtal så sa hon att hon ägde hunden men att hunden inte fick vara inomhus utan bodde på gården och gick fritt som det passade henne. När hon fick frågan om hon var medveten om att tiken måste kastreras så skruvade hon på sig och blev väldigt vag i sina svar. På frågan om tiken fått flera valpar är dessa två så tillstod kvinnan att det hade varit fler och hon hade för sig att det nog var fem stycken men tre hade dött. Det stod helt klart att kvinnan inte brydde sig om de små och Vasile undrade om han kunde få ta dem till vårt hägn och fick en axelryckning till svar. Han erbjöd sig även att ta tiken för att finna ett nytt hem till henne, men det gick inte alls, det kvinnan kunde gå med på var att tiken kastrerades så att denna historia inte skulle upprepa sig, och det var så det blev till slut – Ultima och Umbria finns för adoption, och mamman är kastrerad på vår bekostnad och återbördad till kvinnan. Det bär oss emot något enormt att behöva lämna tillbaka henne, men det är inget att välja på och det är ändå en tröst i att det inte kommer att bli fler oönskade valpar från henne.

Ultima och Umbria är inte lika varandra det allra minsta lilla så vi är väldigt nyfikna på hur pappan egentligen ser ut, men det är något vi aldrig får veta. Mamman är en mediumstor tik, och man kan misstänka att både Ultima och Umbria bli något liknande i storlek, men helt säker kan man aldrig vara. De två bor i en kennel där det finns gott om andra valpar och de har det fint där med mycket lek och stoj men som du förstår så är ett hägn inte ett hem, och vi hoppas att få se de här små busorna komma hem till sommaren för att börja ett äventyr som svensk familjehund. De är ju båda söta som socker och det vore konstigt om de inte snart blev adopterade, så är det du som den framtida familjen så är du varmt välkommen in med en intresseanmälan.