Ultima

Supersöta Ultima, numera Meija har levt i Sverige ett tag men söker nu efter ett nytt föralltid-hem pga oförutsägbara ändringar i familjelivet och det är ingenting som beror på henne. Hon beskrivs av sitt hem som en toppen och allsidig tjej som uppskattar både att vara ute och springa i skogen eller i trädgården lika mycket som att ligga och mysa i sängen. En av hennes favoritleksaker är bollar vilket hon gärna leker glatt med samt en av hennes bästa godsaker är vattenmelon. Detta är en smart och kelen tjej som gärna vill ha närhet, njuter innerligt av gos och vill gärna vara delaktig i vad som pågår i vardagsrutinen. Som alla unghundar mår hon som allra bäst efter hon har fått vara ute på promenad eller fått stimuleras på andra vis.  Det allra roligaste Meija vet är att få sträcka på benen och spralla runt i skogen. Familjen berättar att hon spårar mycket när de är ute och går i skogen och tror att det är något som hon hade tyckt var superkul att fortsätta att utveckla och träna på. Ensamhetsträning har hon inte mycket erfarenhet av då hennes hem har haft möjligheten att vara hemma med henne mycket och det kan komma att behöva övas lite på, det lilla hon har tränats på hittills har gått bra. Hon är duktig på att gå i koppel och har heller inga problem med hantering så som med borstning eller att få sina klor klippta. Att åka bil och att duscha är inte hennes favoriter men det fungerar bra även om det går att öva mer på det för att få henne att känna sig bekväm med det. Hon bor just nu lantlig och har inte så stor vana av stadsmiljöer, i nuläget blir hon lite nervös av det men hennes familj berättar att med lite övning och positiv förstärkning kommer hon med all sannolikhet att klara det galant. Hon har träffat på hundvänliga yngre barn som fungerar bra ihop med och som alla hundar går undan när hon känner att hon vill vara i fred och ha lite lugn och ro. Kort sammanfattat så är Meija en fantastisk tjej som kommer att förgylla livet hos den som väljer att adoptera henne.

Här kan ni läsa mer om Ultimas bakgrund: När Vasile passerade en av bygatorna i Salicea som ligger nära Cluj där vårt hägn finns, så fick han syn på en tik som låg på trottaren med två stycken valpar inkurade nära henne. Vasile stannade bilen och gick fram och klappade tiken och gav henne lite mat, samtidigt passerade en kvinna på trottoaren och Vasile frågade henne om hon kände till hunden sedan tidigare, och kvinnan berättade att hon trodde att tiken var ägd och pekade sedan hon mot några hus längre ned på gatan så Vasile traskade dit, knackade på dörren och en äldre kvinna öppnade försiktigt dörren och kikade ut, och efter en liten stunds samtal så sa hon att hon ägde hunden men att hunden inte fick vara inomhus utan bodde på gården och gick fritt som det passade henne. När hon fick frågan om hon var medveten om att tiken måste kastreras så skruvade hon på sig och blev väldigt vag i sina svar. På frågan om tiken fått flera valpar är dessa två så tillstod kvinnan att det hade varit fler och hon hade för sig att det nog var fem stycken men tre hade dött. Det stod helt klart att kvinnan inte brydde sig om de små och Vasile undrade om han kunde få ta dem till vårt hägn och fick en axelryckning till svar. Han erbjöd sig även att ta tiken för att finna ett nytt hem till henne, men det gick inte alls, det kvinnan kunde gå med på var att tiken kastrerades så att denna historia inte skulle upprepa sig, och det var så det blev till slut – Ultima och Umbria finns för adoption, och mamman är kastrerad på vår bekostnad och återbördad till kvinnan. Det bär oss emot något enormt att behöva lämna tillbaka henne, men det är inget att välja på och det är ändå en tröst i att det inte kommer att bli fler oönskade valpar från henne.