Polina

När styrelsen var nere i Rumänien i slutet på maj, början på juni så berättade vår fotogra Diana att när hon varit uppe hos sin häst kvällen innan så hörde hon ljudet av små valpar. Hon lämnade hästen i hagen och gick närmare ljudet, och där i ett dike mellan två hästhagar hittade hon mamma Polina med alldeles nyfödda valpar. Det hade regnat mycket under dagarna före och Polina hade försökt söka skydd under ett överhäng från hagen och hon var helt lerig och genomblöt. Diana tittade sig omrking och tog ett plastskynke som låg i närheten och lyckades skapade ett litet provisoriskt tält till mamman och valparna som skydd för eventuella nya skurar, sedan ringde hon oss direkt och frågade om vi kunde ta in den lilla familjen. Självklart kunde vi det, så tidigt nästa morgonen åkte vi upp tillsammans med Diana för att plocka in henne. Det här var i bergen ovanför Cluj och det var en bra bit att klättra upp genom flera hagar som alla avgränsades av elstängsel. Vi fick därför utesluta att ta med buren upp då vi inte skulle kunna få den varken under eller över elstängslen utan att riskera att ge dem stötar genom burens galler om det skulle komma åt ett elstängsel. Det fick bli koppel och en hink helt enkelt. Hur det hela gick till kan du se här. Valparna har fått namnen Pogo, Paxo, Peach, Perry och Pasha.

Hela den lilla familjen har fått Demodex till följd av dåligt immunförsvar. Demodex är ett kvalster som finns naturligt i hundars hårsäckar, och det är hundens immunförsvar som hindrar kvalstret från att föröka sig. Det är enkelt att behandla, och de får alla behandling för det vilket är viktigt då det annars riskeras att hårsäckarna, och områdena runt dem, blir irriterade och inflammerade vilket kan leda till besvärliga bakterieinfektioner och klåda. Det är alltså ingen smittsam åkomma, och inte heller något som kommer att märkas av framöver i deras framtida liv. Det dåliga immunförsvaret kommer sig naturligtvis av att mamma Polina levt utan mat och fått leva på det lilla som hon har kunnat hitta, och det är hennes bristfälliga immunförsvar som gått över till valparna när de diat henne. Hon kommer snart att ha ny päls som växer ut.

Polinas märke efter hennes hårda liv är att hon saknar en huggtand och några av de mindre framtänderna. Hur det kommer sig vet vi inte då vi inte känner till något före hon hittades den här junimorgonen. Det hårda och korta liv som hon har levt har inte satt några spår i hennes tillit för människor då hon gärna söker kontakt och vill gärna ha kel i timvis om det är så att någon skulle ha den tiden. Det är ju såklart ingen som har i hägnmiljön till vardags, men vi har haft volontärer nere som berättar om en ljuvlig mjuk hund.

Såhär säger Andrea som träffat henne: ”Hon var också sjukt snäll! Jag brukade gå till henne ibland efter jag varit hos björnungarna (smeknamnet för hennes valpar) för att hon skulle förstå att de var i trygghet! Kanske lite överdrivet men kändes verkligen som att hon förstod! Istället för att skälla som många av hennes grannar väntar hon lugnt när man kommer men blir ändå överlycklig av att få bli hälsad på. Ett praktexempel på ”är man stor är man också snäll” det märkes ju på det fantastiska temperamentet av hennes valpar också” Hon är social, kelsugen och inte alls rädd men en lite mer försiktig hund tills dess hon lär känna dig. Hon är fantastisk tik på så många sätt med en stor potential och vi vill så gärna se henne i ett hem där hon kan få bli älskad, bortskämd och omhändertagen som hon förtjänar.