Owen

Owen är vad familjehemmet beskriver som en ”charmig knasboll”, han gillar att busa och går gärna och smånafsar i vaderna på människor eller i bakhasorna på sina hundkompisar för att få igång en lek, ägnar man honom inte någon uppmärksamhet så traskar han iväg med sin matskål, eller kanske en golvmopp eller vad han nu kan hitta att ta som sin uppgift att ta hand om. Han är vänligheten och kärleken själv när han väl lär känna någon, men till en början kan han vara skeptisk gentemot nya människor och håller gärna lite avstånd, och inte är det så konstigt när man tänker på hans uppväxt i ett hägn, och att han kom till Sverige under sensommaren. Det är ju så att det kan ta tid att lära sig att bli en svensk hund och förstå att alla vill en väl. Han är helt rumsren, och han åker gärna bil, bor idag med katt och han är jätteduktig på att dela ut kyssar också. Familjehemmet upplever inte honom som en speciellt aktiv hund, utan han behöver det som alla hundar behöver i form av promenader och lite aktivering här och där. Han har ännu inte växt in helt och hållet i sin kropp, och är lite klumpig fortfarande. Han kan gärna bo med en annan hund, men det bör vara av den större sorten. Owen trivs inte i storstan och vi tänker en mindre stad och gärna en villa för vår Owen.

Vad är då historien kring Owen kanske du undrar? Jo, mamma Olivia med valparna Opal, Osiana, Ortensia, Olympia, Oscar och Owen hittades under en av våra kastrationskampanjer. Den här dagen var Christina och hennes team ute i ett område i trakten kring Cluj-Napoca. De var där för att ta in hundar för kastration, och de gick ut för att tala med de boende kring att hjälpa till med kastrationer, och i det samtalet så fick de reda på att det fanns en nyfödd valpkull i ett uthus strax intill, och de följde efter personen in i vad som i allt väsentligt bäst kan beskrivas som ett ruckel, och där i en ömklig liten hög så låg de sex valparna på ett smutsigt stampat gammalt jordgolv bland gamla sopor och annat som slängts in efter hand. När de tittade ut såg de Olivia som oroligt sprang fram och tillbaka och undrade vad som stod på med hennes valpar. Christina fick tänka om och de gick istället tillbaka till bilen och hämtade burar så att de skulle kunna ta in familjen och ta med dem tillbaka till hägnet, att lämna dem där var otänkbart för någon djurvän som du förstår. Olivia som alldeles tydligt farit väldigt illa av människor var inte helt enkel att ta in, men till slut var även hon inne i buren och det var hungern som segrade över rädslan.