Otto

Otto kanske ser ut som en gosig knähund och det är han också, men han har mycket mer än så i sig. Att ligga still alltför länge i ett knä om han inte fått busa av sig är inget för Otto som gillar ett aktivt liv där han får hänga med och det händer lite, för här är hunden som älskar livet, och som gärna vill se vad som händer bakom nästa hörn. Han är genomcharmig och en riktig kompis i vått och torrt. Han bor också gärna med en annan hund och har ett jättefint hundspråk, och han busar hemskt gärna med de andra hundarna i familjehemmet. Han är en kille med skinn på näsan så liten han är, och det är ju också vad som krävs av en liten hund som tagit sig fram som gatuhund, och mot den bakgrunden kan han vara lite skällig på promenader, det kommer att gå och träna bort med lite tålamod, men vi tänker ändå att han kanske ska bo lite lugnare till. Med katter fungerar Otto väldigt bra då han idag kamperar ihop med två stycken utan några konstigheter.

I Rumänien så räddades Otto av en veterinär i Iclod som hade hittat honom ute vid soptippen en dag. Då små hundar sällan överlever länge på gatan i Rumänien kan vi gissa oss till att någon har ägt honom men sedan tröttnat på att vara djurägare och därmed gjort det ”gamla vanliga” genom att åka långt hemifrån och sedan släppa ut hunden för att klara sig på egen tass. Det är lag på att chipmärka hundar i Rumänien men han hade inget så det fanns ingen ägare att spåra, förmodligen hade han som sagt avvisats från sitt tidigare hem. Troligtvis hade skriket i magen blivit så överväldigande för Otto att han lockats till lukten av soporna och börjat kolla runt där om det fanns något som skulle kunna stilla vrålhungern. Turligt nog så råkade detta ske precis då när veterinären åkte förbi soptippen och fick syn på honom. Hon kände inte att hon bara kunde åka förbi med vetskapen att lille Otto med stor sannolikhet inte hade klarat sig länge till på gatan då han bara är en liten plutt som inte är någon match mot större hundar som skulle kunna konkurrera med honom om soporna. Så hon tog med sig lillen och bad sedan om vår hjälp att hitta ett föralltid-hem åt honom i Sverige.