Nikola

Vår lurviga sötnos Nikola söker sitt för-eviga-hem. I dag bor han i ett familjehem i Kristinehamn tillsammans med andra hundar och en katt, han är väldigt social med alla han träffar på. Han är en kelsjuk gospropp som absolut inte kan få nog av att vara nära sin människa för kroppskontakt är det bästa tycker han. Han fungerar bra i koppel, men kan vara lite dragig så där behöver han lite mer träning. Nikola är helt rumsren, åker gärna bil och har mycket lek i sig. Nikola älskar när det händer saker så för att han ska må som bäst så vill han gärna ha lite aktivering och ordentliga promenader. Nikola behöver träna på att vara ensam, det måste hans nya familj ha i åtanke då han lätt får en släng av panik om man ska vara ensam hemma. Att vara ensam i bilen fungerar bra men än så länge har inte steget tagits till att vara bekväm med det hemmavid. Nikola kan vara lite vild och busig i sina lekar så vi tror inte att han ska bo med små barn på heltid, men gärna med lite större. Lite pälsvård ingår som du ser och just nu är han lite vildvuxen men hans päls som inte fäller mycket alls kan behöva lite putsning nu och då. Nikola kan bo i både lägenhet och villa, huvudsaken är att han får den fart och fläkt och den viktiga kärleken.

Som du ser så är han en lurvis, och därför kan det vara bra att vara inställd på lite pälsvård, och en och annan klippning av honom.

Vad finns då att berätta om hans bakgrund? Jo, Nikola räddades av en vän till Alina. Vännen hade tagit Nikola från ett hem där ägaren var alkoholist och följdaktligen inte tog hand om Nikola alls. Nu ska det sägas att hundar har det inte alls lätt i Rumänien där de väldigt sällan ens får vara inomhus, eller har minsta glädjeämne i sina liv. Att därtill vara en ägd hund till en volatil man med alkoholproblem och bli utsatt för temperamentsutbrott på fyllan är inte något som någon hund ska vara utsatt för. Alinas vän lyckades övertala mannen att hans liv skulle bli bättre utan Nikola och att hon kunde hjälpa Nikola att finna ett nytt hem istället. Mannen var till en början vresig och ville inte lämna hunden ifrån sig, men efter lång övertalning så gick han slutligen med på det. Vännen ringde upp Alina som sa att det inte finns minsta plats för Nikola i vårt fulla hägn, och de kom överens om att vännen skulle ta hand om Nikola i väntan på att han skulle finna sitt hem här i Sverige, och så kom det sig att Nikola fick sätta sina tassar inomhus för första gången i sitt liv.