Max

Född Dec 2018
Höjd växer fortfarande
Vikt -
Kön Kastrerad hane
Adoptionskostnad 5900 kr
Finns nu i Sverige
Tillgänglighet Hemma
Hemma 2020

Max har fått komma till ett familjehem i Strängnäs efter det att familjen som adopterade honom fått ändrade förhållanden. Han har kommit in i sitt temporära hem som en liten charmig virvelvind – positiv, orädd och full av livsglädje så fann han sig snabbt tillrätta. Här finns både andra hundar och även katter. Det finns helt klart en nyfikenhet på katter som han håller i schack, men skulle hans framtida hem ha en katt så är det nog bra om den är lite hundvan. Med de andra hundarna fungerar han perfekt, han har ett bra och tydligt hundspråk och respekterar när de andra hundarna signalerar att de vill vara ifred, eller att det faktiskt är deras ben. Att gå i koppel gör han glatt, men blir lätt lite exalterad unghund som han är, så att lära sig att inte dra när något är spännande står på schemat för honom. Att åka bil tycker han är toppen och flyger in direkt dörren öppnas.

Hans schäferpåbrå är tydligt i honom och han har all potential att bli en väldigt lydig hund då han är uppmärksam på sin förare. Vi tror att den som adopterar honom gärna får vara intresserad av att hitta på något med honom, en lydnadskurs, spårkurs eller liknande. Han mår så bra när han får lite uppgifter.

Hans bakgrund då? Jo, en bit från vårt hägn i Cluj ligger det en nedlagd fabrik som är omgärdat av stängsel. Ägarna till fabriken har satt in två schäfertikar att vakta området, stängslet är inte helt, och inget är i bästa skick om vi säger så, utan det är hål här och var. De båda tikarna har ändå stannat kvar på området då det blivit deras trygghet och där har de fått mat några gånger i veckan. Vasile fick ett samtal ifrån ägaren som tyckte det var väldigt besvärligt att de båda tikarna fått varsin kull med valpar, och han frågade om Vasile kunde hjälpa honom. Ni som varit på den här sidan vet ju att dumpade valpar hittar vi hela tiden, när människor i den här personens situation helt enkelt lyfter in valpar i en bil och dumpar dem på en åker, i ett dike, på motorvägen o s v. Hur arg man än blir på att folk låter hundar leva under de här omständigheterna så var det i alla fall bra att han ringde Vasile istället för att dumpa dem någonstans. När Vasile kom dit möttes han av två glada tikar där svansen gick som propellrar av uppmärksamheten. De har nog aldrig varit mycket till vakthundar alls.

Vasile hälsade på de två tikarna och de sammanlagt 11 valparna som alla skuttade runt honom utan att vara det minsta skygga. Det var sex i en kull Max, Maddie, Misty, Murphy, Milo, Manda och fem i den andra kullen som var lite yngre. Tyvärr såg han också att mammorna var magra och att valpmagarna var skrynkliga och tomma, valparna var alla var fulla med ohyra och som det visade sig senare också mask. En av valparna i M-kullen hade en allvarlig skada och det första Vasile gjorde var att ta med sig den till veterinären, valpen hade fått en så allvarlig skada på ögat att när de var hos veterinären och det undersöktes så ramlade ögat helt enkelt ut, och veterinären fick snabbt söva den lilla valpen och ta bort ögat.