Maddie

En bit från vårt hägn i Cluj ligger det en nedlagd fabrik som är omgärdat av stängsel. Ägarna till fabriken har satt in två schäfertikar att vakta området, stängslet är inte helt, och inget är i bästa skick om vi säger så, utan det är hål här och var. De båda tikarna har ändå stannat kvar på området då det blivit deras trygghet och där har de fått mat några gånger i veckan. Vasile fick ett samtal ifrån ägaren som tyckte det var väldigt besvärligt att de båda tikarna fått varsin kull med valpar, och han frågade om Vasile kunde hjälpa honom. Ni som varit på den här sidan vet ju att dumpade valpar hittar vi hela tiden, när människor i den här personens situation helt enkelt lyfter in valpar i en bil och dumpar dem på en åker, i ett dike, på motorvägen o s v. Hur arg man än blir på att folk låter hundar leva under de här omständigheterna så var det i alla fall bra att han ringde Vasile istället för att dumpa dem någonstans. När Vasile kom dit möttes han av två glada tikar där svansen gick som propellrar av uppmärksamheten. De har nog aldrig varit mycket till vakthundar alls.

Vasile hälsade på de två tikarna och de sammanlagt 11 valparna som alla skuttade runt honom utan att vara det minsta skygga. Det var sex i en kull Maddie, Max, Milo, Murphy, Misty, Manda och fem i den andra kullen som var lite yngre. Tyvärr såg han också att mammorna var magra och att valpmagarna var skrynkliga och tomma, valparna var alla var fulla med ohyra och som det visade sig senare också mask. En av valparna i M-kullen hade en allvarlig skada och det första Vasile gjorde var att ta med sig den till veterinären, valpen hade fått en så allvarlig skada på ögat att när de var hos veterinären och det undersöktes så ramlade ögat helt enkelt ut, och veterinären fick snabbt söva den lilla valpen och ta bort ögat.

Efter det att en transport lämnat med hundar på sin väg mot Sverige och ett nytt liv så fanns det plats i hägnet och nu är alla valpar där. Vasile krävde att även mammorna skulle få komma till ASIPA och mannen som i alla fall hade den goda smaken att skämmas en smula lovade att även ge upp sina ”vakthundar”.

De här valparna hade inte haft någon chans alls om de blivit kvar, men tack och lov är de nu i vårt förvar. De är som alla valpar, glada och svansviftande tumlar de runt med varandra och de är helt enkelt underbara. De är i tryggheten, men även om vårt hägn är tusen gånger bättre än fabriken och magarna nu fyllts upp så är ett hägn inte ett hem för en hund. Vi vet inte vem pappan är till dessa valpar, så vi kan inte säga hur stora de blir. Vill du ge en valp en chans till ett nytt liv i trygghet och samtidigt få en bästa vän för livet? Skicka in en intresseanmälan så kontaktar vi dig.