Leonidas

Det känns som att vi upprepar denna historia allt för ofta, som en trasig skiva som hakat upp. Men återigen har vi ett sorgligt fall av oönskade valpar som fötts till en okastrerad tik och har varit ovälkomna innan de ens fötts. En av våra anställda i Suceagu känner en man vars tik nyligen fått valpar och han vill inte ha med dem att göra och hade de inte räddats av oss så hade han själv haft ihjäl dem. Den anställde berättade att denna tik brukar få en kull om året och att varje gång är det samma visa med valpar som mister livet så fort de föds. Vår anställde försökte förgäves att få honom att ta med sig tiken till oss och få henne kastrerad gratis men det vägrade han då han anser att det är en tiks syfte att föda valpar. Det är både fysiskt lidande att tvinga henne bära kull efter kull samtidigt som det är psykisk tortyr för henne att behöva få sina valparna bortslitna ifrån sig efter varje gång.

Det är en helt absurd logik att hävda att en tik ska föda valpar som man ändå inte vill ha. Då låter man liv efter liv födas endast för att dö och tiken får utstå trauma efter trauma när sina valpar slits ifrån henne gång på gång. Vi arbetar i en brant uppförsbacke med att försöka motarbeta denna mentalitet som råder, det är ett hotande tankesätt som leder till att flera djur får sätta livet till helt i onödan. Bara för att folk har intalat sig själva att djuren är satta på denna jord för dem att missbruka. Då det har börjat införas mer lagar kring djurskydd i Rumänien och större krav på att folk ska kastrera sina hundar för att minska gatuhundsproblematiken och lidande för djuren då många av de oönskade avkommor antigen has ihjäl eller dumpas för att klara sig på egen hand,  kommer denna man att anmälas för att detta inte ska få fortsätta att ske. Som sagt så driver vi en kastrationskampanj där folk kan få sina hundar kastrerade gratis hos oss, mannen hade inte behövt göra mer än att släppa av henne och sedan hämta henne några dagar senare efter hon återhämtat sig på vår eftervårdavdelning.

Vår anställde fick med sig de sju små valparna men tyvärr inte mamman, vi hoppas att mannen kanske kommer att lämna ifrån sig henne också i framtiden då det liv han erbjuder henne inte är värdigt samt att verkar ändå anse att hon är mer av en odåga än ett uppskattat husdjur. Valparna är nu trygga i vårt hägn i Suceagu och har fått namnen Aleks, Arseni, Ellaria, Eros, Ferdinand, Leonidas och Stefanija. De söker efter sina för-eviga-hem, ett hem som förstår deras bakgrund och är beredda till att ge dem tid att utvecklas till underbara familjehundar. Vi vet inte vad de är för raser i honom, troligtvis är han en blandras över flera generationer och därför vet vi inte heller hur stor han kommer att bli som fullvuxen. Vi har inte fått de exakta måtten av vår anställde hur stor mamman är. De kan komma till Sverige först i december, då de har fullbordat sina vaccinationsprogram och är tillräckligt gamla för att kunna kastreras. Alla valparna har korta små stumpar till svansar och vi vet inte om det är så att de är födda så eller om husse har kapat deras svansar. Det är en gammal tradition i Rumänien att stympa svansarna på sina herdehundar då man anser att det gör dem till bättre fårväktare då det blir svårare för rovdjuren att rycka tag i hunden. Men eftersom dessa valpar hade avlivats om vi inte hade räddat dem och husse inte hade några framtidsvisioner åt dem så kan vi inte veta med säkerhet hur det legat till i deras fall. Valpar är så anpassningsbara och nu har de snabbt tagit till sig sin nya tillvaro, och de stortrivs där de tultar runt med varandra. Tack vare donerat foder som kommer ner till hägnet varje månad så får de nu riktigt bra valpfoder så de kan växa sig starka. Nu hoppas vi att snart få se dem komma till sina egna föralltid-hem i Sverige.