Dario

Hela den här ”D-kullen”, Demi, Dessie, Destiny, Dina, Dixie, Dottie, Dahlia, Dario, Delia som vi kallar dem är inte alla syskon, men de satt i samma hägn i Ecarisaj – dödshägnet – när vi i styrelsen för Hundar söker Hem var nere i Cluj i maj/juni. Vi besökte Ecarisaj för att se verkligheten för de hundar som fanns där, de var som du förstår något man drar sig för men vi behöver se verkligheten för hundarna där. Det var och är en mardröm som vi hoppas utplåna på sikt med hjälp av våra och andra organisationers arbete med kastrationer. Hursom, när vi var där i hägnet så träffade vi på en mängd valpar som alla satt i egen liten kennel i både regn och stekande hetta. Att vända ryggen till så många hundar där sved hårt i oss alla, men vi gjorde vad vi kunde och en sak vi kunde göra var att ta ut en del av hundarna där, och de här valparna i ”D-kullen” var självklara för oss alla att försöka rädda till ett bättre liv, men vid tidpunkten som vi var där fanns ingen plats i hägnet, och vi var tvungna att vänta på att en transport lämnade med hundar till Sverige innan vi kunde ta in dem till vårt trygga hägn.

Att sitta i dödshägnet innebär väldigt liten kontakt med människor, och den kontakt som finns blir ofta obehaglig och skrämmande. Nu har vi sådan tur att förutom de härliga människor som driver hägnet, så har vi volontärer i hägnet som avlöser varandra under augusti månad och deras största uppgift är att socialisera med våra hundar, och att särskilt lägga fokus på vår ”D-kull” och ge dem mängder av kärlek och närhet för att kompensera för deras första tid i livet.

Som i fallet med de andra valpar vi hittar i vägrenar, skogsbryn o s v har även de här blivit dumpade med största säkerhet. Hundfångaren från dödshägnet har hämtat upp dem någonstans och på så sätt hamnade de i dödshägnet. Ingen vet vem deras mamma eller pappa är, och därför kan vi inte heller säga hur stora de kommer att bli. Det troliga är att de blir mediumstora men det är inget vi kan garantera.