Bellina

Bellina, Belladonna och Bill blev alla räddade från ett dödshägn eller Ecarisaj som det heter på rumänska av en vän till Alina. Det här dödshägnet ligger ungefär 10 mil från vårt hägn i Cluj i en stad som heter Alba Lulia. Du kanske undrar vad dödshägn är för något? Det är ett bestialiskt och föga fungerande sätt som den rumänska staten försöker att hantera gatuhundsproblematiken med och som innebär att hundar fångas in på gatan av hundfångare och tas till Ecarisaj. De här dödshägnen är privat ägda och får betalt av respektive kommun för varje hund de fångar, sedan får de betalt för hundens uppehälle i 14 dagar innan kommunen slutar att betala. Som du säkert förstår så drivs inte dessa dödshägn av några djurvänner, utan de tjänar pengar på att ta in så många hundar som möjligt, och när de 14 dagarna har gått så avlivas hundarna och så snurrar det på i ett grymt pengahjul. Alinas vän har inte själv möjligheter att ta hand om de här tre hundarna som hon tog ut och bad därför Alina om hjälp att finna hem till dem och rädda dem från det grymma öde som de annars skulle mött. Vi i föreningen arbetar ju med kastrationskampanjer och försöker på alla sätt visa olika kommuner att det är ett mer framgångsrikt sätt att hantera gatuhundsproblemen på – för att inte tala om att det är ett humant sätt och det enda rimliga om man har en tillstymmelse till hjärta i kroppen.

I dödshägnen så är det hemska miljöer och beroende på tidigare erfarenheter och vilken typ av hund det är så blir de mer eller mindre märkta av sin tid där. Det är oftast kedjerökande, arga och underbetalda män som hanterar hundarna helt utan empati.

Bellina är en mjuk tik men hon har fortfarande en ganska stor tilltro till oss människor och hon trivs riktigt bra i hägnet. Hon är som de flesta andra hägnhundar väldigt sugen på närhet och en trygg hand som kan smeka hennes huvud och ge henne lite efterlängtad kärlek. Det är inte alla hundar som överlever på gatan i ruskiga vintertider och stekheta somrar så vi vågar påstå att hon är av den intelligentare överlevnadssorten, och de brukar finna sig snabbt tillrätta som soffhundar i Sverige om de möts med en gnutta tålamod och förståelse. Vi hoppas få se henne snart i Sverige så att hon kan få tillbaka glädjen i sina ganska sorgsna ögon.