Amiri

Född Dec 2017 - Finns i Strängnäs
Höjd ca 55 cm
Vikt -
Kön Kastrerad hane
Adoptionskostnad 5900 kr
Finns nu i Sverige
Tillgänglighet Tillgänglig

Amiri finns idag i ett familjehem i Strängnäs där han trivs hur bra som helst. Han är en mjuk kille som närmar sig nya människor med försiktighet, men han är ändå full av bus och påhittighet med nya lekar och upptåg. På promenader så tar han hela tiden kontakt och tittar upp för att se vad man vill och få bekräftat att han gör rätt. Han är inte jättebekväm än med bilåkning men gör hela tiden framsteg så med lite tid och tålamod så kommer det också att kunna bli något positivt. Han kommer väl överens med alla hundar och även katterna i sitt familjehem. Amiri har fått växa upp i hägnet och fått komma till Sverige och sitt nya liv som dryg ett-åring, och det visar sig i att han har mycket valp kvar i sig – han älskar att leka, busa med saker och vill gärna hitta på både ett och annat. Vi tror att Amiri skulle passa fantastiskt väl hos dig som har en vilja att låta hans själförtroende växa och låta honom komma till sin rätt och som skulle tycka att det var superroligt att lära den här killen nya saker. Även om han idag bor lantligt så har han varit med i större sammanhang med mycket människor och det tar han med ro, har nya människor en godis eller lite kel att erbjuda så är det inga problem för vår kille. Som du förstår är han ingen färdig hund, utan ska växa till sin fulla potential i ett tryggt och kärleksfullt hem som kan ge honom det självförtroende som ibland haltar hos honom. Den som är villig att ge honom det kommer i sin tur att få en sagolikt charmig raggig och härlig hund som blir en vän för hela livet.

Vad är då hans bakgrund kanske du undrar? Söta Amiri hittades tillsammans med sina sju syskon Jamilia, Adana, Malika, Lulu, Farida, Aisha, Kiros utan sin mamma. De låg alla övergivna på en öde liten gatstump strax utanför byn Iclod. Kanske har mamman råkat ut för något, eller så är de valpar till en gårdshund som ofta blir dumpade ute i ingenstans av gårdens ägare som tröttnat på att höra och se dem, och när de börjar kräva föda för att överleva så kastas de ofta ut och lämnas åt sitt öde. Det är en teori, men vi vet inte hur det har gått till och inte heller vilka föräldrarna är, det enda vi vet är att hela den lilla sköra valpkullen var en liten hårsmån från att gå under den där snöiga dagen i januari när Vasile såg dem av en händelse. Vintrarna i Cluj är ruskigt kalla, och den här dagen var det många minusgrader, så alla valparna hade kunnat duka under för kylan närsomhelst, undernärda som de var. Tack och lov blev det inte så, utan Vasile fiskade helt enkelt upp dem i famnen och tog in dem i sin varma bil, trots att Vasile är väl medveten om att det redan var överfullt i hägnet.