Alida

Alida, Violito, Mio och Eno hittades med sin mamma Maiken en isande kall januaridag i en mindre by uppe i de Rumänska bergen. En kvinna i byn såg mamma Maiken stryka omkring runtomkring kyrkogården för och då det syntes på Maikens juver att hon nyligen fått valpar så förstod att de fanns i närheten. Kvinnan som alldeles tydligt hade hjärtat på rätta stället började söka efter valparna utan att hitta dem. Dagen efter när hon återigen såg Maiken slinka in på kyrkogården efter att ha snokat runt i soptunnorna runt de kringliggande husen så bestämde hon sig för att smyga efter Maiken. På andra sidan kyrkogården så hittade hon dem under ett ödehus. Maiken hade lyckats åla sig in under det här huset med sin stora mage och grävt en trygg grop åt sig och sin blivande familj och där låg de nu och väntade på sin mamma. Den här kvinnan kände till vårt teams arbete på plats och fick tag på Vasiles telefonnummer och ringde och bad honom komma och hjälpa den lilla familjen. Vasile som är en räddande ängel för alla utsatta djur åkte upp dagen efter. Maiken satt stolt innanför grinden till det gamla huset och undrade vad allt ståhej handlade om. Hon fick massor av mat ur Vasiles baklucka  under tiden som kvinnan ålade sin in under huset för att få tag i valparna och få ut dem en efter en. Maiken som både är klok och en väldigt positiv hund hade bestämt sig för att det inte var någon fara för varken henne eller hennes valpar så det var inte alls så svårt att lasta in familjen i Vasiles bil och sätta kurs tillbaka till hägnet på ringlande vägar.

Hur det nu kom sig att Maiken var där uppe i byn vet vi ingenting om. Kanske har hon en gång varit ägd, kanske har de dumpat henne eller slutat ge henne mat. Det är lika vanliga scenarier båda två. Väl i hägnet fick de bo med sin mamma ytterligare ett tag och hon tog väl hand om dem. Nu har hon tröttnat på dem då de är de fulla med bus och är stojiga och nyfikna som valpar ska vara, men det kan också vara ganska tröttande för en hundmamma så de bor nu i egen kennel.

Det visade sig i hägnet att mamma Maiken hade inåtväxande ögonfransar som retade hornhinnan så hon blundade eller kisade hela tiden. Detta opererades hon naturligtvis för omedelbart, och vi har inte sett några liknande problem hos någon av valparna. Vi vet inte vem pappan är som du förstår, och även om någon av valparna liknar mamma Maiken så är det också några som inte alls gör det utan alldeles tydligt brås på sin pappa. Hur stor han är vet vi inte, men Maiken är ca 65 i mank och vi misstänker även om de här valparna är ganska taniga under sin vinterpäls att de nog blir i mammas storlek när de väl är färdigvuxna. Du ser här även några bilder på Maiken som blev adopterad redan innan hon kom upp på hemsidan av en i styrelsen för föreningen som föll helt handlöst för henne.