Aisha

Född Dec 2017 - Finns i Mellansverige
Höjd ca 50cm
Kön Kastrerad tik
Adoptionskostnad 5900kr
Finns nu i Sverige
Tillgänglighet Tillgänglig

Vår kära Aisha har inte bott i Sverige under en längre tid men hon har ändå redan lyckats göra sig ganska bekväm i sitt nya liv. En av hennes favoritsaker är att vara ute och hitta på roliga saker och gå på promenader. Hon är duktig på att gå i koppel och åker bil utan problem. Denna söta tjej har en positiv inställning till livet och älskar att sitta och mysa. Hon fungerar bra ihop med andra hundar och med katter. Vi tror Aisha skulle må allra bäst att bo i ett lugnt område och inte alltför centralt. Hon blir lite orolig när hon lämnas ensam en liten stund och det behöver tränas på. Då hon levt i en hägnmiljö under en lång tid och inte är van vid att bo inomhus tycker hon att det kan vara lite otäckt med vad som för oss ”vardagsljud” som kan uppstå i en hemmiljö. Jourhemmet berättar att Aisha är en lätt hund att ha och göra med så länge man lägger ner den tid och tålamod hon behöver för att känna sig bekväm och tillfreds. Hon behöver fortfarande bygga upp lite av sitt självförtroende men så länge man har tålamod, kärlek och köttbullar så kommer det att gå hur bra som helst. Hon är en härlig hund med massor av värme och glädje inom sig att dela med sig utav till den som har tiden att guida henne till att fortsätta sitt blomstrande.

Här kan ni läsa mer om Aishas bakgrund: Aisha hittades tillsammans med sina sju syskon Jamilia, Adana, Malika, Lulu, Farida, Amiri, Kiros utan sin mamma. De låg alla övergivna på en öde liten gatstump strax utanför byn Iclod. Kanske har mamman råkat ut för något, eller så är de valpar till en gårdshund som ofta blir dumpade ute i ingenstans av gårdens ägare som tröttnat på att höra och se dem, och när de börjar kräva föda för att överleva så kastas de ofta ut och lämnas åt sitt öde. Det är en teori, men vi vet inte hur det har gått till och inte heller vilka föräldrarna är, det enda vi vet är att hela den lilla sköra valpkullen var en liten hårsmån från att gå under den där snöiga dagen i januari när Vasile såg dem av en händelse. Vintrarna i Cluj är ruskigt kalla, och den här dagen var det många minusgrader, så alla valparna hade kunnat duka under för kylan närsomhelst, undernärda som de var. Tack och lov blev det inte så, utan Vasile fiskade helt enkelt upp dem i famnen och tog in dem i sin varma bil.