En dag i en bakgårdshunds liv

19 mars, 2021

En dag i en bakgårdshunds liv – skriven av The British Columbia Society for the Prevention of Cruelty to Animals (BC SPCA).

Klockan 06:30. Jag kan se och höra människorna röra sig i huset, men ingen kommer ut för att kolla till mig. De pratar och skrattar; jag önskar så att jag kunde vara med dem.Jag är hungrig och törstig. Jag tippade över mina mat- och vattenskålar igårkväll när jag trasslade in mig i kedjan.

Klockan 06.45. Kedjan är för snäv och den skär in i min hals.

Klockan 08:15. Människorna som bor i huset ska nu iväg. Jag försöker springa mot dem med svansen viftandes. Jag hoppas att de kommer att märka mig men min kedja spänner till och drar mig bakåt och jag faller till marken, det är inte till någon nytta.

Klockan 8.15-14.00. Jag är inte säker på vad jag ska hitta på med mig själv. Jag kan inte skydda huset när jag sitter fast i min kedja. Jag har inga leksaker att leka med och det finns inga andra hundar som kan hålla mig sällskap. Kanske om jag skäller kommer någon att berätta för mig vad jag ska göra. Jag bestämmer mig för att skälla hela dagen.

Klockan 14:30. En tjänsteman anländer och fäster ett meddelande på dörren till huset. Han tittar medlidande på mig. Ser jag hemsk ut? Jag vet att jag är smutsig men det är svårt att hålla sig ren när jag alltid sitter i smuts. Jag går i cirklar och morrar efter honom eftersom jag inte vet vad jag ska göra. Jag morrar också mot andra människor som passerar min gård.

Klockan 15:15. Den minsta personen från huset har återvänt. Kanske kommer han att leka med mig! Han gör inte det. Jag går på toa på samma plats som jag alltid går, några meter från mitt skydd.

Klockan 17:30. Resten av människorna har nu kommit hem. En av dem tar bort lappen som lämnats av tillsynsmyndigheten och skriker åt mig att sluta skälla. Jag vankar fram och tillbaka, förvirrad.

Klockan 18:00. Jag känner doften av mat från huset. Jag är fortfarande hungrig och törstig.

Klockan 19:00. En av människorna från huset kommer ut för att träffa mig. Han fyller mina mat- och vattenskålar. Jag är så glad för denna uppmärksamhet att jag skuttar upp i glädje men samtidigt råkar jag välta båda skålarna och smutsa hans kläder. Han skäller ut mig och säger att detta beteende är en av anledningarna till att jag inte får bo i huset med honom.

Klockan 19:30. Åter en till ensam natt. Jag drömmer om att vara i en kedja, eftersom det är allt jag känner till.

Kärleken till en gammal ärrad hund

Kärleken till en gammal ärrad hund

Fina Ninni. Hon anlände Sverige i november 2018. Lite fundersam var jag över att ta mig an en äldre tik, hur skulle det fungera? När jag stod och väntade på henne, och såg denna smått stelbenta och något runda tik, med dåliga tänder och ovilja att ta sig in i...

läs mer
Dokumentären ”Älskade smuggelhund”

Dokumentären ”Älskade smuggelhund”

Har ni också sett den omtalade dokumentären ”Älskade smuggelhund”. Den skildrar en hemsk värld av valpfabriker och ledsna och besvikna människor som tagit sig an en ny livskamrat. Eftersom den här dokumentären gripit tag i många så tänkte vi informera om hur det går...

läs mer
Ett minne för livet

Ett minne för livet

Den 6 augusti, några månader efter att ha funnit ”Hundar söker Hem” på facebook, bar det av till Cluj, Rumänien. En plats som jag aldrig hade hört om tidigare, men som jag skulle komma att tycka om väldigt mycket. Flygturen blev omständlig och det enda jag ville var...

läs mer