Ecarisaj eller dödshägn som vi kallar dem. Vad är det?

22 juni, 2019

Vi får ofta frågan hur det fungerar på Ecarisaj – eller de som vi omnämner som dödshägn. Ecarisaj är de kommunala hägnen i Rumänien, de är skapade från myndigheters sida arbetar med att komma tillrätta med gatuhundsproblematiken. Det fungerar inte alls, utan det är bara ett sätt att åsamka hundarna mer lidande än vad de redan upplevt före de blev infångade på gatorna.

Hur hamnar hundarna där?

De kommer dit antingen genom att de blir infångade av en hundfångare som antingen åker ut själv, eller som har blivit utringd av någon som upplever en hund som störande. De fångas in med en stång som har en snara i ena änden och tvingas sedan upp på ett lastbilsflak där det finns små burar som de sätts in i för vidare transport till Ecarisaj. Det andra sättet är att någon lämnar in hundarna till Ecarisaj. Det kan vara någon som hittar valpar i en plastpåse och det kan vara någon som inte vill behålla sin gamla hund och då dumpar den där.

Vad händer på Ecarisaj

Hundarna som kommer in till Ecarisaj blir först satta i en karantän, det är trånga och smutsiga burar som spolas av med iskallt vatten morgon och kväll, sommar som vinter. Hundarna spolas även de då ingen bryr sig om att ta ut dem därifrån. Efter en period av en vecka ungefär får de så komma till en egen lite större bur. När hundarna tas någonstans så leds de med samma stav med en snara på. Ingen vill ta i dem utom veterinären som finns anställd där och i bästa fall gör något för de arma själarna där. Hundarna blir oftast kastrerade, de får mat för dagen i de flesta fall och sedan förvaras de i sina burar. Det är fuktigt, det är trångt och det är ett öronbedövande oväsen. Personalen gör inte många handtag, utan står mest och röker i ett hörn om det inte är så att det kommer besök, då börjas det febrilt ett arbete som avtar lika fort som besökaren lämnar.

Avlivas hundarna i Ecarisaj?

Det är något som beslutas på kommunal nivå. Då kommunerna vill ha lite ruljans i sina Ecarisaj så kan besluten tas att avliva hundarna om inte några hundar kommer därifrån då det behövs tas in nya hundar. I Cluj där vi utgår ifrån finns en del föreningar som plockar ut hundar från Ecarisaj för att adoptera ut dem. Vi är den enda svenska föreningen, men det finns ett antal tyska föreningar som precis som vi tar hundar därifrån så just nu avlivas inte hundar i Clujs Ecarisaj. Det är däremot många Ecarisaj i Rumänien som avlivar hundar där det inte finns några djurskyddsorganisationer som kan hjälpa till med att rädda hundarna därifrån.

Har vi en lösning?

Ja, det har vi. Vår lösning är kastrationskampanjer. Om man gör en matematisk övning med en okastrerad tik som får en kull valpar per år, och 3-4 av de valparna överlever och de i sin tur får valpar där 3 valpar överlever som i sin tur o s v, då förstår man att lösningen på problematiken inte är att massförvara hundar under monströsa förhållanden för att sedan avliva dem, utan att lösningen ligger i kastrationer. Även de ägda hundarna i Rumänien bidrar till problematiken då de antingen rör sig fritt och får avkommor, alternativt står fasttjudrade och får valpar på gården då de parat sig med en gatuhund. Märkligt nog så är det så att det i Rumänien finns en tandlös lag som säger att alla hundar som är blandraser ska kastreras. Problemet med det är att det inte finns någon som ser till att det efterlevs, och därför är även de ägda hundarna okastrerade. I vår kamp för att komma tillrätta med problematiken så kastrerar vi även de ägda hundarna gratis, vi kastrerar gatuhundar som vi sedan (med sorg i hjärtat) släpper ut igen. Det är det enda sättet att förhindra lidandet hos de oändligt antal valpar vi ser blir födda varje år.

Hur våra kastrationer går till

Många kastrationskampanjer av andra föreningar går till så att man i en ambulerande buss eller tält under ett par dagar samlar in hundar i området och kastrerar på löpande band för att sedan släppa ut hundarna till gatan eller sin ägare igen, och därefter ta ner tältet och samla in pengar för att ett par månader senare göra om det på samma sätt. I de här kampanjerna sövs hundarna ned och opereras, men utan lokalbedövning. Vi har valt att ta avstånd från den typen av kampanjer av egentligen ett enda skäl; vi anser att det är inhumant att göra sådana ingrepp utan att administrera lokalbedövning under operationen, och att det också är inhumant att inte i efterhand övervaka hunden och att ge den smärtstillande under ett par dagar när den återhämtar sig. Att släppa en hund så snart efter en kastration kan resultera i blödningar och infektioner och dödligheten blir därför ofta hög efter sådan kampanjer – även om de sker i den största av välviljor. Vi har olika program beroende på hur gammal hunden är, om det är en tik eller en hane. Gemensamt för dem, oavsett tid med övervakning, är att vi ger smärtstillande och att de vistas i den eftervårdsavdelning vi har i vårt hägn intill den klinik vi byggt där. Där kan vi övervaka att ingen infektion tillstöter också. Det ligger på oss att genomföra våra kastrationer med hundarnas bästa för ögonen och för att de ska få bästa möjliga chans att överleva och inte bli traumatiserade av mer smärta än de redan upplevt i sitt liv.

Vad kan du göra?

Du är antingen varmt välkommen att engagera dig i vårt arbete och/eller att skänka en slant till våra kastrationer. Antingen via bg 789-6426 eller swish 123 377 1987

Ett minne för livet

Den 6 augusti, några månader efter att ha funnit ”Hundar söker Hem” på facebook, bar det av till Cluj, Rumänien. En plats som jag aldrig hade hört om tidigare, men som jag skulle komma att tycka om väldigt mycket. Flygturen blev omständlig och det enda jag ville var...

läs mer

Att vara veterinärvolontär

Under 2 veckor i slutet av maj var jag på Hundar Söker Hems hundhägn i Cluj, Rumänien, för att hjälpa till och samtidigt få praktisk erfarenhet. Tidigare under mitt lediga år från veterinärutbildningen i Köpenhamn hade jag jobbat inom vården och varit ute på resor,...

läs mer

Att vara volontär

Egentligen började den här resan för fem år sedan när min första rumän Grasu satte sin tass på Svensk mark. Redan då förstod jag att det var något mycket speciellt med dessa hundar. Innan han kom till mig trodde jag att jag skulle lära honom allt jag kan, men det var...

läs mer