Att vara veterinärvolontär

21 juli, 2019

Under 2 veckor i slutet av maj var jag på Hundar Söker Hems hundhägn i Cluj, Rumänien, för att hjälpa till och samtidigt få praktisk erfarenhet. Tidigare under mitt lediga år från veterinärutbildningen i Köpenhamn hade jag jobbat inom vården och varit ute på resor, men var nu äntligen redo att sätta mina kunskaper från utbildningen på prov! Efter att ha fått ett positivt svar från Fanny på HSH då jag tagit kontakt och frågat om praktik, var jag nu redo och förväntansfull inför resan!

För min del började äventyret i Belgrad, där jag varit turist i några dagar. Efter en lång tågfärd via Timisoara, var jag framme i den myllrande studentstaden Cluj sent på kvällen en dag i slutet av maj. Jag blev upphämtad av ASIPAs grundare Vasile och körd till ett pensionat som ligger ett stenkast från hundhägnet, trots att jag flera gånger envisats med att jag kunde ta taxi istället. Vasile hade bokat pensionatet för mig och visade mig även runt i staden dagen därpå. Detta är ett gott exempel på hans gästfrihet – möjligtvis förutom när Vasile rekommenderade en traditionell rätt till lunch och det visade sig vara soppa på komage, men det är en del av upplevelsen!

Dagen efter började arbetet på hägnet och jag träffade veterinär Andra, som brukar vara på hägnet 3 dagar varje vecka, vid sidan om hennes andra arbete. Dagarna for förbi och fylldes framför allt med sterilisationer och kastrationer av hundarna som skulle skickas till Sverige under sommaren; men även av pälsklippning av toviga hundar som var rädda och behövde sövas, vaccinering och antiparasitär behandling och övrigt såsom behandling av sår och kräkning/diarre. Andra var van att göra det mesta själv (även operationerna) och arbetstakten var snabb, men det fanns alltid tid till frågor eller att prova på att tex suturera eller att hitta äggstockarna. Andra gjorde sitt absolut bästa att förklara på engelska, men ibland uppstod förvirring om siffror och he/she när vi pratade om hundarna – men det löste vi på olika sätt utan några missöden. Under mina 2 veckor på hägnet lärde jag mig kastrera och suturera efter att Andra utfört sterilisationer på tikar. Jag var också med då 2 hundar hämtades i en by med romer, efter att deras ägare kommit till hägnet och berättat att en hund hade skabb och mådde riktigt dåligt och att de hade en till hund som de inte längre kunde ha kvar. Hunden med skabb blev snabbt en av mina favoriter, och tvättades varje dag med ett starkt medel för att ta död på Demodex-kvalstren. Han var alltid tacksam att få uppmärksamhet och är en riktig gentleman som kommer att bli någons bästa vän.

Svårigheterna vid hantering/behandling var oftast logistiska, tex var många av hundarna rädda och kunde inte hanteras så lätt då dom skulle kastreras/steriliseras. Ibland kunde inte behandlingar utföras eller var tvungna att anpassas pga brist i tid/tillsyn och hygienen. Hägnet har ett skrikande behov av personer som har tid avsatt för att vårda, socialisera och aktivera hundarna. Idag finns personal som tyvärr inte har mycket tid över till att socialisera hundarna efter deras vanliga sysslor med städning mm. Det gör mig väldigt glad att 2 volontärer från Sverige just nu finns på plats i Cluj, de kommer göra stor skillnad för hundarna och jag rekommenderar alla som har möjlighet att dela med sig av sin tid och kärlek till hundarna!

Under min tid i Rumänien såg jag hur många hundar hålls på sätt som inte liknar hundhållningen i Sverige, hundar används tex ofta som vakthundar och tyvärr har många hundägare inte råd att kastrera/sterilisera sina hundar, vilket leder till att oönskade valpar föds och lämnas på gatan. Hundar som driver runt lösa på gatorna fångas upp av kommunen och sätts i Ecarisaj (dödshägnet) där de sitter i trånga, våta utrymmen och i vissa fall kan få stanna i sina burar i flera månader eller år. Detta är såklart otroligt traumatiserande och många hundar skulle självklart aldrig ha fötts till att börja med. Från dödshägnet hämtas hundarna och tas till ASIPAs hägn, här vårdas de och kommer så småningom upp för adoption.

Trots att ASIPAs hundhägn ger en bättre miljö för hundarna, liknar det inte ett permanent hem med allt vad det innebär. Stressnivån är hög och hundarna sitter mest i burarna om dagarna eftersom tid inte finns för aktivering eller promenader. Deras naturliga behov och drifter i förhållande till motion och stimulans uppfylls inte, även om hundarna har en torr plats att sova på och all mat som de behöver. Adoption till Sverige i kombination med sterilisation/kastration till Sverige är därför det bästa sättet att förbättra situationen för hundarna i Rumänien.

Under veckorna i Cluj träffade jag också styrelsen för HSH som var i Cluj i några dagar. Det gör mig oerhört hoppfull att se hur välstrukturerad organisationen är och vilken skillnad HSH har gjort och fortsätter att göra för hundarna i Cluj. Jag rekommenderar varmt alla som har tid och möjlighet att engagera sig och hjälpa till på något sätt. Ni kommer inte att ångra er!
//Miranda Jaiswal

Ett minne för livet

Den 6 augusti, några månader efter att ha funnit ”Hundar söker Hem” på facebook, bar det av till Cluj, Rumänien. En plats som jag aldrig hade hört om tidigare, men som jag skulle komma att tycka om väldigt mycket. Flygturen blev omständlig och det enda jag ville var...

läs mer

Att vara volontär

Egentligen började den här resan för fem år sedan när min första rumän Grasu satte sin tass på Svensk mark. Redan då förstod jag att det var något mycket speciellt med dessa hundar. Innan han kom till mig trodde jag att jag skulle lära honom allt jag kan, men det var...

läs mer

Ecarisaj eller dödshägn som vi kallar dem. Vad är det?

Vi får ofta frågan hur det fungerar på Ecarisaj - eller de som vi omnämner som dödshägn. Ecarisaj är de kommunala hägnen i Rumänien, de är skapade från myndigheters sida arbetar med att komma tillrätta med gatuhundsproblematiken. Det fungerar inte alls, utan det är...

läs mer