Det är hundens promenad

1 januari, 2018

Alltför ofta ser man människor som otåligt står och stampar bredvid sin hund som står och nosar i marken, och efter några korta sekunder så börjas de irriterat att ryckas i kopplet. Hunden kämpar i sin tur för att få nosa klart men människa vinner till slut dragkampen och hunden släpas därifrån. Både hunden och människan brukar se lika missnöjda ut.

Men om vi stannar upp och tänker efter, promenaden är väl ändå till för hunden och inte för oss själva? De flesta hundarna lever kanske lite småtrista liv där vi bestämmer allt åt dem. När de ska äta, gå ut, sova eller aktiveras och de anpassas nästan helt och uteslutande till våra ofta jäktade liv där allt ska hinnas med. Såhär klokt skriver Anders Hallgren, en välkänd hundpsykolog:

” Det är viktigt för hundar att få dröja vid lukterna för att nosa färdigt. Det beror dels på att det är ett avbrott i ett annars ganska ensidigt liv och dels på att det här utforskandet är en del av de grundläggande behoven hos alla däggdjur. Dels beror det också på att hundar är sociala djur och alltså har ett behov av att med lukternas hjälp kartlägga vilka andra som har varit där. Dessutom har hundar ett behov av att kommunicera, att ta emot och ge signaler till sin omvärld. Det tar tid för alla dofter att sorteras, definieras och registreras. Därför kan det bli stressande om dessa procedurer ständigt avbryts. Att förneka hunden detta är alltså att hindra den från att uppfylla flera grundläggande och naturliga behov.”

Tänk på det nästa gång som stressen rycker tag i dig och du står där med din hund som hittat en sån makalöst intressant doft som ska utforskas ihärdigt. Ge dig till tåls, tänk på vilken glädje och stimulans det ger din hund att få vara just hund och upptäcka allt som den kan utläsa av dofterna.

Det må så vara att du har mycket att göra, och att du har bråttom till alla måsten som fyller vår vardag, men visst har du tid med att låta din livskamrat få lukta klart utan att börja en dragkamp?

Ett minne för livet

Den 6 augusti, några månader efter att ha funnit ”Hundar söker Hem” på facebook, bar det av till Cluj, Rumänien. En plats som jag aldrig hade hört om tidigare, men som jag skulle komma att tycka om väldigt mycket. Flygturen blev omständlig och det enda jag ville var...

läs mer

Att vara veterinärvolontär

Under 2 veckor i slutet av maj var jag på Hundar Söker Hems hundhägn i Cluj, Rumänien, för att hjälpa till och samtidigt få praktisk erfarenhet. Tidigare under mitt lediga år från veterinärutbildningen i Köpenhamn hade jag jobbat inom vården och varit ute på resor,...

läs mer

Att vara volontär

Egentligen började den här resan för fem år sedan när min första rumän Grasu satte sin tass på Svensk mark. Redan då förstod jag att det var något mycket speciellt med dessa hundar. Innan han kom till mig trodde jag att jag skulle lära honom allt jag kan, men det var...

läs mer