Vi vill mer

6 oktober, 2017

Man vill alltid, alltid mer. Vi hjälper hundar i Rumänien oavsett ålder eller eventuellt handikapp, vi går inte efter hur söta eller lättadopterade vi tror att de är, utan blir vi tillfrågade om vi kan ta en hund i nöd så gör vi alltid det så länge pengarna räcker till, de pengar du och andra har gett.

Titta på de här fina hundarna t ex. Det är far och son tror vi, och de bor i den lilla byn Mera som ligger en bit från hägnet. Där bor de utan någon som ger dem mat, utan någon omvårdnad men har trots det på något mirakulöst sätt klarat sig. Gatuhundar är verkligen fantastiska som överlever! De har långt till vatten och det är ett evigt sökande efter mat. Kanske är det någon vänlig själ som ger dem lite rester nu och då så att de klarar sig. Vi skulle vilja ta in dem omedelbums men vi har ingen plats för dem i hägnet just nu. Det är tyvärr helt knökfullt. Så vad gör vi nu när vi sett dem, nu när vi vet vilka de är och de har de blivit individer för oss? Vi har redan döpt dem till Spike och Tike det är allt vi har kunnat åstadkomma såhär långt, men den 21 oktober så kommer många hundar till Sverige och då hoppas vi att vi kan ta in dem, men fram tills dess så oroar vi oss, och i skrivande stund så är det ett par veckor dit, och under tiden så önskar vi att vi kunde göra mer, att vi inte behövde se de här kontaktsökande hundarna utan att hjälpa dem.

Vi vill mer helt enkelt, och det är därför vi så småningom kommer att dra igång en ny kampanj för att kunna bidra med pengar för att bygga ett nytt och bättre hägn åt våra hundar, så att vi ska kunna hjälpa fler, och inte behöva fundera hur Spike och Tike här på bilderna har det. För fundera det kommer vi att göra, innan vi vet att de är i säkerhet så kommer vi att grunna på det. Hur är det egentligen där om nätterna, är de trygga, har de fått mat idag o s v. Så du som adopterat från oss, du som ger oss pengar – det är Spike och Tike och alla andra hundar som dem som du hjälper. De är de hundarna som räknas. Varenda hund räknas, oavsett om de är födda i Sverige på en kennel eller om de ligger och sover på en gata i Rumänien. Varenda en.

Så när den där välmenande vännen säger ”men du, slit inte ut dig, tänk lite mer på dig själv för du vet att du inte kan hjälpa alla va”, då slår jag dövörat till och tänker på Spike och Tike där ute på grusvägen.

Ett minne för livet

Ett minne för livet

Den 6 augusti, några månader efter att ha funnit ”Hundar söker Hem” på facebook, bar det av till Cluj, Rumänien. En plats som jag aldrig hade hört om tidigare, men som jag skulle komma att tycka om väldigt mycket. Flygturen blev omständlig och det enda jag ville var...

läs mer
Att vara veterinärvolontär

Att vara veterinärvolontär

Under 2 veckor i slutet av maj var jag på Hundar Söker Hems hundhägn i Cluj, Rumänien, för att hjälpa till och samtidigt få praktisk erfarenhet. Tidigare under mitt lediga år från veterinärutbildningen i Köpenhamn hade jag jobbat inom vården och varit ute på resor,...

läs mer
Att vara volontär

Att vara volontär

Egentligen började den här resan för fem år sedan när min första rumän Grasu satte sin tass på Svensk mark. Redan då förstod jag att det var något mycket speciellt med dessa hundar. Innan han kom till mig trodde jag att jag skulle lära honom allt jag kan, men det var...

läs mer